Arkiv för kategorin Jag

En soft dag

Äntligen en dag utan ”måsten”. Ska verkligen bara ta det lugnt, förutom att jag måste laga mat förstås. Blir så irriterad, mina ungar envisas med att måsta äta varje dag! Kan dom inte ta en paus o bara låta mig vara.

Jag älskar laga mat, men vardagsmaten börjar bli outhärdligt tråkig att laga. Det är så jobbigt att hitta på vad man ska äta just idag. Varje dag. Det bör ju vara nåt man inte ätit den senaste veckan. Och det är ju svårt minnas så långt bak i tiden…hm..

Det som gör det hela riktigt trist är att det är sällan vi äter alla samtidigt numera i detta hus. Alla äter olika tider, då alla är hemma o ute i omlott. När barnen var små höll jag strikt på att hela familjen åt samtidigt, men nuförtiden går det ju inte tygla dom längre.

Fest, däremot, då blir jag på bra humör. DÅ är det verkligen kul all planera, inhandla o laga maten. Då är jag i mitt esse. Kanske för att det inte ”bara” är de gamla vanliga middagsgästerna som ska äta. Och framförallt äter alla tillsammans.

Som sagt, ska ha en soft dag. Jag ser att huset faller omkring mig, men ska ignorera allt. Bäst är att rymma, att softa hemma är bara stressigt. Vädret är nästan sommar, så tar väl med mig en picknick i det gröna med goda vänner.

Lämna en kommentar

Shopping, bröllop o Let's Dance.

Idag är jag en bruten kvinna. Har med nöd och näppe rullat mig ur sängen. Hela kroppen dunkar av värk sedan jag släpat runt 3 döttrar på Malmös nya köpcentrum Entré i går.

Att gå på stan är bland det värsta jag vet, men att göra det med sina barn börjar likna ett straff värre än döden!

Nu är det gjort iallafall. Men mitt behov av ett par skor till mig själv syntes mindre o mindre viktigt för varje steg jag tog, så det blev inga. Till mig alltså.

Nu gäller bara att klara av kvällens bravader, bröllop, med livet i behåll. Man är verkligen en kärring. Jag älskar att gå på fest o att själv ha fest, men nuförtiden har sådana tillställningar börjat kännas skrämmande. Är det såhär det känns att bli gammal!? Jag måste göra något, kan bara inte acceptera detta. Men vad?

Det värsta är att jag missar Let’s Dance ikväll. Final och allt! Tänk att jag följer något så ytterst ytligt. Har aldrig följt det programmet förr. Gillar inte underhållningsprogram, förutom På Spåret – som ju kräver lite hjärnverksamhet. Men i år har jag, som sagt följt Let’s Dance slaviskt tillsammans med mina kära vänner.

Att jag faktiskt härdat ut med denna ytlighet i dessa månader o samtidigt tyckt det varit kul o intressant har haft den effekten att jag känner mig lite yngre. Ska nog börja söka mig till liknande ytliga verksamheter. Allt i jakten på förnyad ungdom. Risken är att jag börjar avsky mig själv, då just ytlighet är bland de värsta jag vet hos folk.

Lämna en kommentar