En föryngringskur

Känner du dig trött och hängig i ansiktet? Eller har ansiktet börjat hänga? Börjar rynkorna avslöja din riktiga ålder. Kanske har folk börjat titta lite undrande på dig när du påstår att du är 29 år? Ja då har jag en underbar kur åt dig. Något du kan vispa ihop direkt från skafferiet!

Blanda

1 dl Havregryn
1 dl Mandel

krossa denna blandning i en mixer ordentligt. Blanda mixen sedan noga med 1 dl Honung. Använd precis som en peeling i ansiktet. Faboulus! Kan med fördel användas varje dag. Det som blir över kan sparas i burk i kylen.

Risken finns att du måste visa leg nästa gång du köper cigg.

Okej, det kanske inte riktigt blir ett sådant resultat. Du kanske inte ens ser ut som 29 heller, men ”hänget” du hade i ansiktet liksom stramas ihop o samlas – åter – runt benstrukturen i ansiktet. Inte illa, va?

Lämna en kommentar

Slöjan och Jag

Ska berätta en historia om mig, min sjal och oväntade möten. Jag är muslim.

När jag satte på mig sjalen, för ca 21 år sedan, visste jag inget om vad som skulle möta mig ”där ute”. En sak ”visste” jag dock med säkerhet: att män skulle visa mig respektlöshet.

Såhär i efterhand kan jag ärligt säga att jag hade helt fel. När jag går ut ( införstått är att jag har sjalen på mig när jag går ut) vet jag, som alla andra, inte vad som ska hända, men en enda sak vet jag med säkerhet: Jag kommer att mötas av kvinnor som granskar mig – med avsmak – från topp till tå, kvinnor som fäller giftiga och nedsättande kommentarer osv… Ibland blir man utskälld.

I 99 fall av 100 låter jag allt detta passera. Jag ids inte bry mig. Men ibland, om jag redan är riktigt förbannad innan dessa kvinnor ansätter mig, då ställer jag dom mot väggen och ber dom förklara varför dom behandlar mig på detta sätt.

Vad tror Ni svaret blir? ”Jo”, säger hon upprört, ”..för att du är förtryckt!”, ” Fattar du inte det själv?” !!

Vilket fantastiskt land vi lever i, eller hur? Kvinnorna i detta land håller varandra verkligen om ryggen. Om du är förtryckt så har du ”medsystrar” som är villiga att tala om det för dig – genom att stampa ned dig ytterligare.

Min långa erfarenhet har visat mig att när en svensk kvinna ser en förtryckt kvinna så är hennes omedelbara reaktion… inte att sträcka ut en hand, inte att tala mjukt o respektfullt med denna stackare, inte ens att klappa på ryggen o säga ”det blir nog bra”-attityd. Man skulle kunna tro att dom skulle fråga om man behöver hjälp med att komma ur detta ”förtryck”.
Nej då, dessa svenska kvinnors ögonblickliga reaktion är att trampa, spotta o skälla ut denna ”förtryckta” varelse. Bokstavligen skuldbelägga henne för att hon är förtryckt. Ungefär – ”Vad menar du med att vara förtryckt!?! Sluta genast upp med det, annars får du en smäll! – attityd. Det är den känslan man får när man står där och möter dessa ”hjältar i vardagen”.
Det är så man får skämmas över att vara svensk och kvinna. Verkligen. Hör dom inte själva hur idiotiska dom låter? Det är inga slödder som kommer fram, nej dom låter oss vara ifred, det är (ser ut att vara) utbildade, välklädda kvinnor i alla åldrar.

Jag har varit på arbetsintervjuer med min sjal. Man berättar om sin utbildning, erfarenhet o kunskap. Visar sin personlighet o attityd osv… Mina förväntningar inför dessa situationer har jag kraftigt fått revidera.

Det har visat sig att när jag haft en kvinnlig intervjuare framför mig så har hon, utan undantag, frågat mig om jag är villig att ta av mig slöjan för att få jobbet. En KVINNA ber alltså en annan kvinna att klä av sig vissa plagg som villkor för att hon ska få jobbet!!! I detta jämställdhetens Mekka!

Har det däremot varit en manlig intervjuare, utan undantag – hör o häpna, har han gett mig jobbet. Och det UTAN att ställa frågan om jag är villig att ta av mig vissa klädesplagg!

Vad kan detta bero på? Än idag är jag förbryllad och kan inte riktigt finna anledningen till denna diversitet i villkor och attityd. De manliga intervjuarna lyssnar med intresse när man svarar på frågorna, medan de kvinnliga himlar med ögonen, visar ointresse och höjer ofta på ena ögonbrynet – allt för att visa orespekt inför denna ”förtryckta” varelse hon har framför sig.

För att summera det hela så är det, iallafall för mig, starkt bevisat att kvinnor – verkligen – är sina egna värsta fiender. Kvinnor påstår, dagligen, att vi med slöja är förtryckta. Och, JA, det är vi – av kvinnor UTAN slöja. DOM är våra värsta förtryckare. Det finns även andra, men just dom är de som slår hårdast och är mest skoningslösa.

Lämna en kommentar

En deprimerande början.

Jag är deprimerad. Vissa dagar orkar man bara inte med vardagen. Jag har 4 barn: en 17-åring, 18-åring och en snart 20-åring o en 8-åring. Man skulle kunna tro att, åtminstonde de 2 äldre, skulle vara självgående. Men inte alls. Jag har pratat med dom, BETT DOM, vädjat till dom om att alltid ta bort det dom själva tar fram. Då hålls huset rent o fint utan att någon behöver känna sig som en slav och gå runt o plocka efter någon annan. En självklarhet skulle man tycka. Varje gång säger dom ” Javisst!”, ”Självklart!”. Och jag blir glad och känner lite hopp om livet.

Igår t.ex. gjorde gjorde jag en större insats för att slippa vakna idag med en gigantisk disk i köket. Skura golvet, skrubba bänkar osv. Diskade direkt bort allt jag själv o minstingen använt. Tänkte, naturligtvis, att de äldre (som ju vill bli sedda som vuxna för det mesta) ”barnen” skulle göra likadant. Hur gick det? Jo, jag vaknade med en ENORM disk. Som sträcker sig från ena hörnet av diskbänken till den andra, och även på höjden! Jag är så ledsen.

Tänkte gå o träna idag, innan jag ska tvätta kläder. Har 5 timmars tvätt-tid. Och varenda minut behövs för den tvätt jag har. Men när man möter en sådan syn på morgonen så känner man att all motivering försvinner. Man känner sig verkligen som en dörrmatta ibland. Osynlig. Sedan ska man ju laga mat också. Tänk om jag skulle skita i det, då skulle det slås i dörrar och klagas högdjutt.

Ojdå, nu hör jag att min äldsta slammrar i köket… tror hon städar bort(!!!?!)… är det sant?… vågar inte tro…

Vad ska jag göra? Hatar att tjata, det värsta jag vet. Finns det nåt värre än tjatiga människor? Men ibland bara måste man ju säga nåt, eller ska man hålla käft och uthärda? Jag vet ju att jag kommer möta morgondagen med samma skräck-diskbänk.

Lämna en kommentar

Välkommen!

Tränade bara 1,5 tim idag. Borde härdat ut längre, med tanke på att jag inte varit på gymmet på 4 dagar. Men hade en massa saker att göra idag. Skyller jag på.

Första dagen, mitt första inlägg på min första blogg. Ska bli intressant se om jag orkar

Lämna en kommentar